Dags att prata…Landsbygd. Landsbygden - idyll eller bara utmanande och inåtvärmande? Magnus Londen funderar kring möjligheter och utmaningar med att bo på landet tillsammans med journalisten och före detta Kimitobon Janne Wass och Närpesföretagaren Linnea Strand i andra avsnittet av Bildningsalliansens tredelade podd ”Dags att prata...”. Bildningsalliansens projekt “Dags att prata…” avslutades i juni 2023. För att knyta samman projektet och ta vara på de viktiga diskussionerna som förts i samband med det lanserar Bildningsalliansen tre poddavsnitt med fokus på Svenskfinland, identitet, landsbygd och mångkulturalitet. Välkommen med lyssna till diskussionen! Podcasten har gjorts med finansiering av Svenska kulturfonden.
Speaker 1
Mitt namn är Magnus Londén. Jag är inte uppvuxen varken i Närpes eller i Dalsbruk, men i Helsingfors, men jag liksom också förhoppningsvis lyssnarna är här för att lära sig eller kanske känna igen sig själva. Vi ska diskutera landsbygdens möjligheter att bo där för både ungdomar och vuxna. Bildningsalliansen har fört diskussioner ute på fältet och diskuterat just med ungdomar för- och nackdelar med att bo på landet. Fördelarna som nämns är ofta naturen och tryggheten och gemenskapen. Är det här något du kan hålla med om?
Speaker 2
Jo, absolut. Jag bor ju i princip ute i skogen i en liten by vid vattnet. Det blir ju inte mer land än så. Eller landsbygden. Så just där var jag bor och varför jag ville flytta tillbaka dit efter studierna var ju för att att grannarna där har väldigt bra gemenskap. Man känner alla och man hjälper varandra. Man kan låna saker av varandra och till exempel varje sommar har vi en byafest dit alla grannar är välkomna och då ser man ju också de grannarna som man kanske int träffar varje dag. Och på det viset bildas det en speciell gemenskap förstås.
Speaker 1
Nå var det svårt att komma tillbaka. Hur länge studerade du i Vasa?
Speaker 2
Jag studerade fem år i Vasa. Jag var dit och studera. Och så var jag tillbaka.
Speaker 1
Och var det hela tiden din plan? Jag kommer snart tillbaka. Det är bara för att fixa de här studierna.
Speaker 2
Ja ja.
Speaker 1
Och har det varit hela livet så att du har vetat att här tänker du bo?
Speaker 2
Ja, jag skulle nog säga och jag skulle nog tillbaka till lilla Pjelax i Närpes.
Speaker 1
Jag ställer mera såna här frågor, Det var aldrig, så att du. Du längtar inte bort alls. Du vill inte till New York eller flytta någonstans till Åbo. Det är Närpes som gäller?
Speaker 1
Ja, det är det.
Speaker 2
Int flytta någonstans, de sku jag int säga. Men då jag valde studieort, ja då var det då. Det var nog som Vasa som gällde då att nå längre bort ville ja int. Jag är väldigt hemkär. Och mitt utbyte till Madrid vilket är en jättestor stad det räckte hemskt bra med fem månader där. Då hade jag fått mitt storstadsliv i livet och då kunde jag studera mina sista år i Vasa så kunde jag flytta tillbaka eller.
Speaker 1
Vart det som en perfekt plan? Jo.
Speaker 1
Janne Wass. Du flyttade för 20 år sedan till Helsingfors. Och så i en intervju för Svenska Yle läste jag om livet på din uppväxt var både positivt och negativt. Det har inte varit aktuellt för dig att flytta tillbaka och bosätta dig i Dalsbruk.
Speaker 3
Delvis är det av helt praktiska orsaker. Att som journalist så är arbetsmöjligheterna i Dalsbruk så få att att om jag vill arbeta med journalistik så finns där möjligtvis en tjänst som som Svenska Yles lokalreporter, en tjänst som Åbo Underrättelser, lokalreporter, och möjligtvis någonting på Kimitoöns Annonsblad. Så att det där är nog bara på grund av arbetsmöjligheter hade det för mig inte varit aktuellt. Men sen sen också. Nog älskar jag stadslivet såpass mycket att jag har nog haft väldigt svårt att se framför mig att jag skulle flytta bort från staden och flytta bort från Helsingfors. Jag har lärt mig tycka om Helsingfors såpass mycket så så länge som jag har bott här. Att det har blivit mitt primära hem snarare känns mera hemma idag än vad Dalsbruk känns nu.
Speaker 1
Linnea talade om gemenskapen. A Upplevde du att du får gemenskap i Helsingfors?
Speaker 3
Absolut upplever jag det. Uppleva på många sätt att jag har att jag har ö m bättre jag när jag väl ska bo i Helsingfors än vad jag hade i Dalsbruk och äta. På små orter är det ju så att gemenskapen är alldeles fantastisk så länge du är inbjuden i gemenskapen. Men om du är lite udda och utanför så så kan det tvärtom vara en pina när alla andra så att säga hör till gemenskapen och du själv är lite out skuffar. Nu säger jag inte att det var så för mig, men jag vet att det är min mamma som är hemma från Vasa, flyttat till Dalsbruk i. Vidare så hade hon väldigt väldigt svårt att komma in i gemenskapen och hitta. Hitta vänner och bekanta som hon kunde som vänner att umgås med.
Speaker 1
Så är det lättare i stan att hitta vänner så där M.
Speaker 3
Jag skulle säga att om du studerar här så får du via studierna en gemenskap som som sedan kan räcka hela livet. A För mig som som ändå har varit aktiv i många olika sammanhang, inom politiska rörelser eller inom inom teater, sammanhang och. Och olika studerande sammanhang liksom. De här små gemenskaperna som som existerar ovan ande existerar också i klickar i storstaden att. På så sätt så kan man också jämföra mellan olika sammanslutningar av folk med med olika intressen och ideologiska övertygelser eller eller folk som sysslar med olika hobbyer och sånt i staden, med gemenskaperna i bland.
Speaker 1
Linnéa. Hur upplever du det här som nu?
Speaker 2
Just det här att komma in i en gemenskap kan nog vara lite svårt i en liten ort. Just det här att är man ny på orten så är man nu. Då vet allihopa att nej, hon har gjort sitt förr och han har ju varit här förr. Att det blir lite så där, att man är en i mängden. I alla fall om man sticker ut. Och det gäller väl också att vara lite mera aktiv och försöka försöka se. Vilka föreningar finns det här i den här orten? Vad är de bra på och vad? Var ska jag kunna hitta någon gemensam nämnare här? Och klart nu är det ju. Då är det ju fördelaktigt om man känner någon från förr som man kan fråga och ta kontakt med. Men men. Nu för tiden så finns ju sociala medier som man kan titta på och leta upp föreningar där. Vad sysslar de här med? Och det blir ju bara starkare och starkare. Ja, så jag ser nu inga problem att man på det viset via någon förening till exempel ska komma in i gemenskapen.
Speaker 1
Men om jag när jag nu ska flytta till Närpes eller nåt så är det där var du bor och att vi ska ta emot dem. Och jag förstår att det beror på oss också, att vi måste vara sociala och öppna och så där ska vi be mottagna en Helsingfors eller två Helsingfors och en kvinna som också skulle vara här. Lite konstigt.
Speaker 2
Vissa skulle säkert tycka att det var konstigt att en Helsingfors bo flyttat till lilla Närpes, men jag tror nog ingen som skulle då skulle bli indragen i gemenskapen.
Speaker 1
Om vi bjuder till lite själv?
Speaker 2
Ja, det måste man.
Speaker 1
Det måste man vara oberoende andra.
Speaker 3
Så enkelt är det. Alltså jag menar det. Nu har Dalsbruk förändrats väldigt mycket sen jag flyttade hit och framför allt så har min mamma flyttat dit. Men men. Min mamma har nog berättat att att det fanns till och med alltså en illvilja mot mot henne som som kom in som stadsbo och trodde att hon var någonting på det här sättet i Dalsbruk och att det där han, även om hon försökte bjuda till och vara med i föreningar och så försöka söka sig till gemenskapen så hade hon nog väldigt svårt med det. Och det här hände det. Det kan finnas på små orter, det är ö knut, batteri och turism. Och jag liksom här på har sett att när det kommer in folk utifrån så reser man gärna lite ragg och så håller man taggarna taggarna utåt för att man känner att det på något sätt finns ett litet hot av personer som som kommer in. Och det där kan man kanske gärna stöta ut dem. Här har Dalsbruk förändrats väldigt mycket av olika orsaker. Sen sen det här är en framför allt sen sen fabriken lades ner och sen.
Speaker 3
Det börjar bli allt mera fokus på turism och inflyttningen och så vidare.
Speaker 1
Vinner du också kommunalpolitiken i Närpes så ni måste jobba också med mycket med frågor kring invandring och nu finländare då det ansågs vara det på tapeten att man ska ta emot finlandssvenska från Helsingfors som kommer längre bort.
Speaker 2
Jag tror att många är faktiskt vana att det kommer in nytt folk till Närpes i och med att vi har så många kulturer och många nya inflyttare hela tiden. Så jag tror här inte konstigt för oss längre att nya flyttar in. Att att vi är öppna.
Speaker 1
Okej att komma tillbaka är några av de saker som du tog upp med naturen var det som också nämndes när du har haft de här diskussionerna. Billings Alliansen talar med ungdomar att att ungdomar vet att det är lugnt och naturen kan överraska mig. Kanske lite. Att man som ung formulerar det här för att man tycker man ska tro. Jag tror inte det. Som att de hade som skäl för att man inte definierade att här är så lugnt och här är natur. Men det tycks vara ett argument. Känner du igen det här med diner?
Speaker 2
Jo, absolut. Jag bodde en liten stund i centrum av Närpes då jag flytta från Vasa och där trivdes alls. Jag gillar inte att bo i en lägenhet där det kör bilar och man kan gå ut.
Speaker 1
Kan man gå.
Speaker 2
Ut. Man kan gå ut men man kan inte gå ut. Ut i skogen så långt i skogen. Men du har ju skogen två meter bort från där jag bor. Så hejdå. En frihet på något vis att man bara kan gå ut i skogen och höra på fågelkvittret och bara njuta av tystnaden.
Speaker 1
Men jag är inte där med något. Flytta tillbaka?
Speaker 3
Nej, för jag bor i östra Helsingfors, två meter från skogen.
Speaker 1
Du har.
Speaker 3
Också svårt att inte höra fåglar vibbar när.
Speaker 1
Helsingfors stad är över. Men nu måste jag ändå medge. Bor också nära Centralparken så jag har också de där två metrarna. Men inte. Det är samma sak som att bo i Närpes.
Speaker 3
Har jag aldrig bott i Närpes. Men alltså, visst är det ju så. När jag bott inne i stan liksom närmare centrum, så har jag ju saknat. Saknar naturen ibland och för mig som är uppvuxen vid havet så är det där han man ser havet. När man går efter 20 meter från sitt hem så är det något som jag kan sakna i stan även om vi bor i en stad vid havet.
Speaker 2
Och just det här med lugnet kan man ju också hänvisa till att att om man bor på landsbygden är det ofta ganska långt till till exempel närmaste större väg butikerna kanske sitt jobb. Att man på det viset kan mera slappna av för man kan inte. Som vi säga om 5 minuter så kan jag vara på jobbet utan har ju faktiskt kanske 15 minuter. En halvtimme till godo. Det är jobbet jag tror är en bra.
Speaker 1
Sak bara för att man får distans.
Speaker 2
Precis. Och just det här att du kanske tänker en dag att när jag far till jobbet nu så är du där på 5 minuter mellan att för mig så måste jag sätta mig i bilen och så måste jag faktiskt fara dit och det tar en halvtimme ungefär.
Speaker 3
Men det är ju inte heller någonting som man måste bo på landet för ett jobb. Jag bor i östra Helsingfors och jag jobbar i Gräsviken. Så att det är för mig det där med att komma på jobb.
Speaker 1
Men jag har nog en mycket jobbigare arbets väg. En del är stressade.
Speaker 3
Antagligen antagligen, men jag tycker inte det. Jag tycker tvärtom att jag inte behöver ta bilen. Jag behöver inte köra själv då jag bara sitter med en buss och så adjö och sätter med metrar så åker jag och jag kan fullständigt slappna av och har. 45 minuter, en timme. Bara egen tid att sitta och läsa spelarnas mobilspel. Eller? Eller något sådant är det liksom. Det har nästan blivit så där. Folk talar om att är det som om arbetsvägran, ofta ett rör. Det innebär blablabla med promenad efter bordet som en favorit. Stunden på dagen. Att bara få sitta slappt, slappna av och låta en chaufför i något de åkt köra mig och jag.
Speaker 2
Och där har vi en nackdel med landsbygden. Det går ju inga bussar eller metro eller någonting så man har ju inte kör egen bil. Bara hej hej! Jättesvårt att att försöka få det att fungera med kollektivtrafiken.
Speaker 3
Här är en av de som absolut inte funkar, vilket vi diskuterade idag. Men men. Alltså det att att just kollektivtrafiken skärs ner så mycket i Finland för tillfället. Det är priset på. På söndagar eller lördagar är det fullständigt omöjligt att alls på något plan på abonnera på några vettiga vettiga sätt, till exempel från Helsingfors då det.
Speaker 1
Bygger på bil.
Speaker 3
Och helger. Och det blir ju. Det blir ju en självuppfyllande profetia därför att folk och åker inte buss mera. Och för att vara om man tänker sig att det går ändå inga bussar. Och sen när inte folk åker buss mera så skär man ner i busstrafiken därför att det finns inte.
Speaker 1
En. Hjälp. Men. I Närpes är det väl ingen möjlighet att åka buss i praktiken.
Speaker 2
I praktiken till jobbet Ej om du ska vänta i en timme före eller om du väntar en timme efter att du slutat.
Speaker 1
Det hela samhälle är uppbyggt kring bilen, eller hur? Jo, det är så det är. Vi har misstänkt att den kanske ifrågasätts efter det hela. Det är så det är.
Speaker 2
Man får ifrågasätta om man inte tar körkort när man är 18. Då blir man ifrågasatt. Vad är det här då? Du måste hektar bil.
Speaker 1
Precis som när det gäller killar. Argumenten för det här med arbetsvägran tycker ni? Om jag nu skulle få vara domare. Jag köper bara argumenten. Det är jämnt jämnt skägg, för det var det i söndags. Bara hitta det som passar en själv bäst. Det där är jobbigt var vi lite inne på. Jag är det du sa att jag brukar men i praktiken så. Det finns inga skithäftigt jobb för just för dig att välja mellan. Och det är också en sak som också kommer upp i de här diskussionerna. Att ungdomar oroar sig för att vad ska jag jobba med? Och då har jag löst det så som jag tror att många därborta lär sig genom att starta ett eget företag. Vilket jag beundrar. Att det finns en så stark företagsamhet som är baserat i Starkare än Helsingfors. Är det här banker? Har jag rätt i det här?
Speaker 2
Du har nog rätt. I Närpes finns jättemånga företag med väldigt företags rykte och jag tror att det också lite. Hur man är uppväxt, att föräldrarna har haft företag och kanske barnet också säger att de vill. De kan ju gå samma väg. De behöver inte börja med samma, men de kan börja med något annat. Att de ser att det faktiskt är möjligt att starta ett företag. Jag själv. Som du sa så gick ju den vägen. Jag är uppvuxen med företagar föräldrar och kunde inte tänka mig att ett vanligt jobb och viss nytta egentligen heller vad jag ville göra. Men men, jag hitta en nisch som fungerar i Närpes. Kanske hit och dit. Det vanliga om en Närpes bo ska grunda men funka bra.
Speaker 1
Det handlar om matsvinn, att sälja vidare mat som inte används på restauranger och.
Speaker 2
Restauranger och butiker och producenter av livsmedel och varor som inte längre håller toppkvalitet.
Speaker 1
Utan nu är. Är det ganska svårt att att man har från grunden så måste man ju hektar en marknad. Det måste finnas köpare helt enkelt och det säger många företagare. Hur kan det finnas marknad för din idé? Har du hittat på själv eller fått inspiration? Det har inte funnits tidigare, men finns det oändligt med möjligheter? Men är det ganska lite marknad? Hur ska man lösa det som företagare om man går omkring och är 18:19 och funderar på sitt liv, Vad man ska bli?
Speaker 2
Gäller nog bara att våga Att har man ett intresse och ser att det finns en möjlighet, varför ska man inte prova?
Speaker 1
Men alla vinner man en, Absolut. Men alla företagare.
Speaker 2
Alla vill inte bli företagare. Nej. Och ja, det finns begränsningar på landsbygden. Där finns. Klart som du om du som du var journalist och försöker ditt jobb. Det finns så många, många arbetsplatser kring, men distansarbete blir allt vanligare. Du kan jobba hemifrån och ändå sitta i Närpes eller i vilken stad som helst och jobba. På det viset så tror jag att att begränsningarna har blivit färre än vad de var förr i alla fall.
Speaker 1
Jennifer. Det här är att tänka att både du har blivit företagare i stället och att det ska vara möjligt om man ska vilja bli kvar i Dalsbruk.
Speaker 3
Det gladde mig. Men jag menar, jag har nog aldrig haft en hink kvar i Dalsbruk. Att ett bra sätt skulle glädja min livsbana utgående från det och att det nog mera varit frågan om att om att göra det som jag är intresserad av i livet och var jag gör det har haft då en mindre betydelse. Om vi skulle påpeka att att när vi nu talar om landsbygden som på något sätt är en enhetlig massa. Så Närpes och Dalsbruk är ju väldigt olika orter. Men Närpes är i första hand 111 jordbrukssamhälle. Dalsbruk däremot har varit sedan 60 talet uppbyggt kring kring järn fabriken. Om det betyder att det finns liksom. Det har inte funnits recept på samma starka företagaranda i Dalsbruk därför att folk har jobb och fabriken. Ö Avstånden är helt andra än i Närpes där du har stora fält som folk ska ta sig ta sig mellan, medan i Dalsbruk så har samhället så att säga varit uppbyggt kring fabriken på ett helt annat sätt som man till exempel har klarar sig utan bil i Dalsbruk på ett annat sätt än i Närpes.
Speaker 3
Så då är det också så här Om det är en stad, stad versus landsbygd så är det också lite enögt att klumpa ihop landsbygden som som har sett allt i samma sak på landsbygden. För det finns också väldigt stora variationer där. Och det exempel om det är en by eller eller någonstans inne i landet och så vidare. Det skapar kust. Byarna har ju ofta den för fördelen att att speciellt på sydkusten att du har har det ganska starkt och det är som marknad i dagens läge och så vidare. Så att medan det ska bli östra Helsingfors någon någon liten fin sprak i östra Finland, nån liten finsk finskspråkig ort har har helt andra möjligheter i dagens läge. Att till exempel när industrier läggs ner återuppfinna sig på nytt ö.
Speaker 1
Deras största ägare blir företagare och det är där. Du sa just det att någon hade i familjen så kan garnet det ser naturligare. Men jag tror att många är så rädda att den är hela tanken att allt är ansvar att hitta på sitt uppehälle från företagsamhet. Att. Kan det vara din erfarenhet eller Du har säkert en viss koll på till exempel Närpes. I det här fallet är det många som flyttar ut just för att de inte kan se sig själv som företagare.
Speaker 2
Det tror jag inte att de inte kan se sig själv som företagare, utan det är nog i så fall att det inte finns arbetsmöjligheter där eller att de under uppväxten har kanske fått en sämre syn av Närpes än och till exempel jag har.
Speaker 1
Och rätt. Vi ska tala om skål, skålar. Om att gå, för det är en ensamhet som är som något positivt att det oftast är skolorna mindre än i storstan. Och det där om att alla känner alla. Och det kan ju vara så att de flesta inser att det kan vara både plus och minus. Över huvud delen är det plus eller minus.
Speaker 2
Jag tycker det var absolut. Jag gick i en liten lågstadieskola i min by där vi var ca ett max 50 stycken 50 60 då jag var där. Och som du sa, man känner alla. Men man blir också mer sedd av läraren. Man känner också lärarna och de som jobbar där. Och så har man en bra öppen kultur och pratar med vem man vill. Sen kanske nackdelen med det är väl att man kanske har lite svårt att hitta sin plats i en liten grupp. Men men, så här utbildningsmässigt är det bra.
Speaker 1
Men hur då? Man är inte helt mainstream om man är lite annorlunda där. Tänka på annat sätt. Andra intressen. Hur klarar man sig då?
Speaker 2
Nog tror jag man klarar sig bra. Jag skulle säga att jag har varit en sån som har stuckit ut ur mängden så jag har ljugit. På det viset relaterar man med henne. I Närpes fungerar det ju så att man det finns olika byar i lågstadiet byarna och sen så åker allihop till samma högstadie och de som far vidare till gymnasiet där de far vidare till yrkesskolan och det visas. Och så är det också spännande för man då man kommer till högstadiet får man helt plötsligt massor av nya kompisar och kanske hittar ett gäng där i stället, de man kanske trivdes i i sin lågstadieklass. På det viset så tror jag att det är ganska så svårt att hitta gänget i slutändan utan och jag tror att att man är så inkluderande.
Speaker 1
Jag har inte gjort som jag hänvisat till tidigare som ska det och där är det också negativt om om. Om du upplevde det som annorlunda och hade svårt att hitta en plats. Men nu har du hittat dig. Ska vi kalla det en fristad i scouterna och i detta kretsar?
Speaker 3
Ja, alltså man kan ju säga som så att mina upplevelser av att växa upp i Dalsbruk är liksom två viktiga. Det ena var det att jag, Dalsbruk, var en ort där man skulle spela fotboll och som kille så ska man spela fotboll och meka med moppar. Och det var det. Hade jag liksom intressen utanför det som som inkluderar det kulturella och så vidare så bör du ofta lite sett på som som lite konstig och jag var säkert också. Leo Danmark och andra saker som som gjorde att jag inte passa in. Vilket betydde att att jag hade ett rent utsagt helvete i högstadiet. Det var involverat alltså inte bara psykisk mobbning varje dag, utan rent fysiskt våld i skolan, i skolkorridoren utan att lärarna gjorde någonting åt det. Så det var en fullständig pärs hela min högstadie vistelse. Men det var i skolan, det var i skolsammanhang medan en Mer. Jag trivdes jättebra i resten av Dalsbruk. Det fanns mycket att göra både för en ungdom som jag. Man ser ofta att det finns byns fritidssysselsättningar. Det fanns det i Dalsbruk, det fanns teater, det fanns scouter, det fanns golf, skolor, det fanns idrottsföreningar, det fanns det ena och det andra.
Speaker 3
Och göra så. Och där, liksom i resten av samhället så att säga, accepterades jag och var med i väldigt mycket verksamheter. Men skolan var helt speciellt högstadie helt horribel och där skulle jag säga att att. Att. En skola i nödvändigtvis mer inkluderande och trygg bara för att den är mindre, utan det handlar nog också väldigt mycket om om vad du har för strukturer i skolan. Vilken tur att aktivt skolan motarbetar mobbning och ord. Och det där med vilka är och på en och på en liten ort, med en skola, med med liten personal, få lärare så hänger det väldigt mycket på den enskilde personalen, vilken typ av människor de har, vilka förutsättningar de har och så vidare. Så så det där. En är att att en småstad skola är ej nödvändigtvis bättre och tryggare än en större skola bara för att en liten.
Speaker 1
Har hållit med om det här.
Speaker 2
Jo, jag håller sig nog väldigt från skola till skola och från tid till tid. Som han sa, att prata beror väldigt mycket på vem som jobbar där, hur de är som personer är. De ser de saker som kanske en annan inte ska se. Väg. Beror nog på sammanhang där också.
Speaker 1
Hur det sedan att så att det kommer upp många berättelser, folk som tillhör en sexuell minoritet och att det har varit olidligt där tycker jag det kan lika bra vara olidligt på Star, Det ser jag inte alls. Men att ofta kommer det fram och berättar att man har varit känt att man är den enda i den här lilla orten. Och är det här något som som du är ärlig, nära att känna det funkar bättre eller? Eller stampar på stället där också.
Speaker 2
Vi kan nog bli bättre tror jag. Men jag tror inte att man kan känna lika mycket av att man är en i mängden längre. Och det tror jag också sociala medier kommer in att man. Man blir ju ändå närmare de andra som bor i stora delar av dem. På det viset får man igen en igenkänning.
Speaker 1
Ja, det fanns ju en tid.
Speaker 2
När det fanns tidigare. Då tror jag absolut man kunna känna sig som att nej, nej, vem är jag? Men att just den här igenkänningen är ju viktig i sådana sammanhang. Men absolut, vi kan bli bättre.
Speaker 1
Har du? Minns du Janne? Om du tycker att det måste hektar funnits den här problematiken också när du växte upp eller kanske inte var synlig?
Speaker 3
Absolut. Visst fanns det diken också. Jag har flera bekanta ungefär i min ålder som som gav budskapet som dom vill höra med någon typ av asexuell minoritet. Efter att de hade flyttat bort från din ö att det fanns nog inte då jag var på den tiden. Den tryggheten. Att komma ut ur skåpet. På en liten ort och det är där. Om. Och delvis har det att göra med mig. Det här var nu 35 år sedan så att hela diskussionen kring sexuella minoriteter i samhället var annorlunda då, emedan homo användes som ett allmänt skällsord för någon som var dum i huvet eller eller någonting sånt här och så att man kan förstå att att det var väldigt knepigt för folket att i en sådan atmosfär där alla känner alla och det är just som vi snackar om det kan vara svårt att sticka ut ur mängden. Att. Att på något sätt erkänna sig tillhöra en sexuell minoritet är plus, liksom att att det finns en. Väldigt starka och små orter har ofta ryktesspridning om det ena och det andra om människor.
Speaker 3
Som du säkert känner till också från Närpes Jag har en än en historia som tangerar det här, det här ämnet om och om ett illa uppdelat litet bygd alltså. Det börjar i Norge. Är det. När jag gick i gymnasiet att gå rykten. I Dalsbruk och på Kimitoön om att jag var homosexuell. Jag hade gått igenom mobbningen i helvete i högstadiet och hade mycket bättre i gymnasiet i Kimito, så att jag brydde mig inte hemskt mycket om det utan tänkte. För mig var det och det helt igenom på sätt och vis som folk trodde jag var. Jag var homosexuell så jag orkade inte bära så mycket i det och sen flyttade jag ut. Jag bor i Helsingfors och börjar studera. Att träffa en tjej som jag gifte mig med när jag var 21. Tänkte att att iom det liksom så kanske kanske de här ryktena försvinner. Men sen kände jag mig som det efter gårdagen med förhållanden som inleddes tidigt när jag var 23. Och det där. Sven om ett par år senare på Bourbon och en sådan här 60 årsfest i någon ungdoms lokal i Dalsbruk.
Speaker 3
A. Blev nog efter några några drinkar och sitta och samtala med med en bekant som som då bodde granne med mina föräldrar och så där. När det blir liksom jag och han där vid bordet så ställde han ställd hans förtroligt fråga till mig att att att ja, allt att hur har dina föräldrar tag i det nu när du kom ut ur skåpet och du liksom ryktena har fortsatt fortsatt gå efter att jag har fyllt mig om att jag har känt mig därför att jag är homosexuell. Till den grad att det har blivit någotsånär inofficiell sanning att mina föräldrars granne tror att nu har jag kommit ut ur skåpet och det här är liksom en sån där grej med småorter som jag finner oerhört irriterande. För när de är ryktes karusellen börjar snurra så liksom. Det här är det andra är helt fantastiska proportioner.
Speaker 1
Alltså, det är ju ett ängsligt sådant och för mig är det just det där. Är kanske den sämsta delen av min självbild av av av att bo på landsbygden. Men man måste säga att stadsbor är något sämre på att sprida rykten, hälla och skvallra och hålla på. Men men. Bakom. Vad kan man göra åt det förutom att hålla käften själva? Inte skicka vidare? Har varit med. Är det här ett problem med att bo på landet? Det blir för smått och det blir att folk talar bakom ryggen och så här.
Speaker 2
Ser det mer vanligt bland den äldre generationen att de är väldigt nyfikna på allihop och vem som flyttar in och vem som är ihop med vem och var man bor och var man ska flytta och vad man jobbar med. Alltså tusen frågor. De man börjar prata med den här äldre generationen. Men vi har faktiskt diskuterat det här med innan. Vi vet yngre lite och vi tycker att vi vet allt om allihop. Att de sköter ju sitt så sköter jag mitt allt och sen möts man på mitten någonstans. Det som jag upplever att det är mer den äldre generationen som sprider rykten och är de som sitter och dricker kaffe med varandra och måste Ha någonting att prata om och då pratar de om grannen. De pratar om den andra grannes katt som var på den andra grannens gård då och det är likaså så. Men klart, rykten kommer man ju utifrån och ibland är det bra rykten. Ibland är det dåliga rykten, ibland stämmer de och ibland stämmer de inte lika bra.
Speaker 1
Precis. Vet ännu mer om det här. Om att tillhöra eller inte tillhöra av fritidsmöjligheter Erbjuder du tycker du och jag inte att bara hektar Närpes med? Finns det tillräckligt mycket att göra för att hålla kvar en bra ungdom mot den också unga vuxna?
Speaker 2
På landsbygden i Närpes har vi många ungdomsföreningar utan ungdomsförening i princip i varje by som ordnar olika aktiviteter. Och om man vill delta i gemenskapen så ska man absolut gå med och gå med på deras evenemang. Men sedan. Fotboll i ishockey. Jag minns mindre sporter lite sådär med de blir större de mindre sporterna också till exempel också Jo och gymnastik och odödlig dans har blivit stort och är beror nog bara på hur många som är intresserade. Finns det tillräckligt många intresserade så då startas ju en förening. Plus att det måste ju vara någon som tar tag i det. Men jo, nackdelen på en liten ort är ju att det är ganska ganska få som har intresset för en viss specifik idrott eller eller annan kultur.
Speaker 1
Det där en. Det här tangerar bara indirekt det här. Men staten gör väl som han är? Är den vart tredje år, vart femte år? Undersökning på hur ungdomar mår, hur mycket han rör på sig och så vidare. När senaste som publicerades tror jag var den för ett år sedan var det 22. För att komma fram till att. Det stora problemet är överraskande nog att åtminstone för mig är inte stadsborna utan de som bor på landet. För dem är det så långt till skolan oftast att de och det i skolskjuts och att skolskjuts pekades ut som det enskilt största problemet. Det är ju bra att det finns skolskjuts, men det är just det. När man lagt ner byskolor säkert vid längre distanser avstår då barnen åka buss och rör och så kommer de hem med samma buss och så sätter de sig framför skärmen. Kanske är bilden med att i alla fall finns det kommuner som har vaknat upp till det här och börjat fundera på att borde man hektar tre eller fem kilometers gräns för skolskjuts för att tvinga dem att ta cykel?
Speaker 1
Skulle det fungera?
Speaker 2
Nä, här fungerar det. Jag gick i lågstadiet så hade jag tillgång till skolskjuts från förskolan upp i fjärde klass. Nåja, men sedan så beslutade de om att dra en gräns på fyra kilometer. Att de som bor inom fyra kilometer eller fyra en halv eller vad det nu var och de hade tillgång till buss vilket resulterade i att jag och min bror blev utan buss till skolan. Vi bodde ungefär just fyra kilometer från skolan. Å det resulterade i att vi började samköra med andra barn som bodde på samma ställe. Att mamma och pappa ville att vi ska ta cykeln på den stora vägen upp till skolan där mycket många lastbilar kör. De kör hårt. På vintern så är det ju alltför långt att börja gå fyra kilometer till skolan. Jag lyckades ju riktigt bra.
Speaker 1
Att vara det. Skolskjuts.
Speaker 2
Skolskjuts? Ja.
Speaker 1
Men då är det hälsoeffekt.
Speaker 2
Jag blir det. Nu måste barnen rör röra på sig på sin fritid när de kommer hem.
Speaker 1
Och gjorde det igen.
Speaker 3
Går i lågstadiet, högstadiet, cyklar eller promenerar. Vi bodde ungefär 200 meter från skolan så att det var en alldeles passlig passlig väg att att promenera eller cykla. Kan också tänka mig att skulle det varit fyra kilometer till nåt speciellt på vintern. Känns ganska jäkligt att börja där i snö. Att plumsa iväg till skolan. Vem sa att det där. Jag tror inte heller att det är lösningen att sätta kilometers och kilometers gräns för skolskjutsar, utan det handlar väl numera mera om att om att försöka aktivera ungdomen på andra sätt. Och här är. Så ja, det är något speciellt det där att att att få folk att vara aktiva inom olika olika typer av föreningar, aktiviteter, aktiviteter, idrotts och idrottsföreningar och sådant som som verkar på orten. Som både blir bättre, kanske på att locka med sig. Och där och det handlar det ju delvis, delvis nog om och om det att hur? Men hur går man till väga när man när man det där han försöker locka folk att komma med i idrottsverksamhet eller olika typer av verksamheter för att få röra på sig?
Speaker 3
Att allt. Hur mycket tävlings mentalitet har man i det att de minsta är delvis från min ungdom det att att det var mycket bra att du liksom. Ska vi. Vinna. Och nu ska vi. Då ska vi liksom hektar talanger. Nu ska vi göra det ena och det andra snarare än det man vill i stor stor årskurs på att man idrottar för tävlingar skull snarare än idrottar för, för hälsans och det och det där välmåendet skull. Och att där finns någonting som som man kan förbättra väldigt, väldigt mycket så att alla ska känna sig välkomna att delta i olika typer av idrottsverksamhet snarare än bara de som tänker sig att så där helt eller halvt göra lite karriär som idrottsman.
Speaker 1
Och det är.
Speaker 2
Ja, idag har det ju också ganska mycket om att den här vardagsmotionen försvunnit. Att till exempel då jag var yngre så när man kom hem från skolan när jag for, antingen spåret i de växthusen som mina mamma och pappa joggar osv. Sprang runt där och körde lådbil och hoppa i alla jordhögar jag nu hitta. Och just det här att man man umgås mer med mig, med grannarna och barnen där vi körde lådbil. Vi ritade upp vägar på asfalten så att vi skulle kunna cykla där och här. Det kanske har försvunnit lite idag att i dag då de kommer från skolan och så sitter de ner vid datorn eller spelar Playstation eller lite medan vi då går ut i byn igen efter att vi kom till skolan och lekte lekar med våra kompisar på fritiden också utomhus förstås.
Speaker 1
Ja, sen är det ju. Det är ju inte helt nytt, men det är väl också i alla fall i stadsmiljö och jag är säker på detsamma är det ju nog för föräldrar ofta att känna sig nöjda när ni spelar Jeppe och Lisa fotboll, men det utgår från att man kör dem dit och spelar de en timme så körs de hem och så har vi idrott där och nu. Nu har vi gjort veckans motion. Vilka? Just det som du sa att det är vardagsmotion det där som man gör varje dag försvinner den. Och så dina skjutsande som är något som verkar vara ett problem. Men många år är det fina kampanjer att flytta till oss, flytta till Borgå eller flytta till Pargas eller vart som helst. Och så är det och just bilder av naturen och det så lugnt. Och det är så känt då och det. Också jobba. Det är fantastiskt på alla sätt. Om vi tänker på framtiden, tror ni att det går i vågor också? Korallerna var försiktiga och det håller sig vikt åt andra hållet.
Speaker 1
Hit och dit alltså. Trender tror ni att landsbygden har? Förstås har den en framtid, men hurdan framtid har landsbygden i Finland? I det?
Speaker 2
Ja, jag skulle velat förändras så mycket. Jag tycker det är väldigt synd att olika bibliotek läggs ner och att de klarar av det, vilket leder till att äldre befolkningen behöva flytta in till stan för att klara sig genom att de kanske, kanske har bil. De orkar inte gå till biblioteken på det viset, säger vi Vi. En ser ju riktigt ljust ut för landsbygden just i fall om man vill hålla alla åldersgrupper där. Men jag hoppas ju att att livet fortsätter på landsbygden.
Speaker 1
Har du många ungdomar från dina skolkompisar? Enklaste exemplet från lågstadiet är varifrån som helst och många av dem bor kvar.
Speaker 2
Majoriteten bor kvar i pelagiska Seja i byn.
Speaker 1
UGA ska erbjudas i alla fall.
Speaker 2
Ja, när åtminstone hälften av de barn som lekte med döva barn och bor kvar på samma ställe och byggde egna hus och har sina familjer där.
Speaker 1
Ja nu blir det så som du. Men det går. För det första lockar det massor.
Speaker 3
Det beror ju väldigt mycket på vilken politik som förs tror jag.
Speaker 1
Är det politisk fråga?
Speaker 3
Absolut. Landsbygdens framtid är ju absolut en politisk fråga. Det är ju därför. Det är därför du står i alla alla val, marschen eller idiot frågorna. Att Tycker du att det är viktigt att hela Finland är befolkat?
Speaker 1
Ja, precis.
Speaker 3
Vad fan betyder det då att.
Speaker 1
Det.
Speaker 3
Är där? Absolut. Alltså det blir bra. Det beror ju på det att att vilken. Vilken finansiering ger staten kommunerna? Förr i tiden kom 50 % av av kommunernas finansiering från staten för att för att upprätthålla hälsovård, social service, annan service. I dagens läge känns det som att sådant som att de där kommunerna bara får pengar av staten om de är kris, kommuner och så vidare är det beror på att alla hur och hur man satsar på kollektivtrafiken här i landet. Men även om du vill bo kvar på landet kan du enkelt ta dig in till stan, till exempel med buss eller tåg m a och så vidare. Men allt det här är ju politiska beslut och politiska beslut att och hur man stöda företagare så att företagare klarar sig. Hur och hur man gör gör en grön omställning av lantbruket traditionella. Traditionell i det här landet Hantverk och sysselsättningar på landsbygden. Så om vi vill att landsbygden ska hektar en livskraftig framtid så tror jag att det finns alla chanser för att för att vi kan hektar en livskraftig framtid för landsbygden.
Speaker 3
Men då måste vi ta ett av de politiska besluten.
Speaker 1
I. Om du skulle vilja göra en sådan här kampanj för att flytta till landet, vad ska du lyfta upp? Målgrupp Folk i din ålder du ungefär 30 tror att det är. Vasco. Vad skulle du säga idag?
Speaker 2
Om vem man vill hektar, lite lugn och ro, gemenskap och naturen. Att naturen nära till hands och faktiskt en orörd natur. Men sen är nog lugnet och gemenskapen lugnet av vad en liten stad är.
Speaker 1
Vi har nu diskuterar annonser Flytta till Helsingfors. Vad skulle du säga? Var är de där?
Speaker 3
Båda akterna säger att det som jag saknat på en liten ort och ort för egen del som kanske gör att att hitta fler som är intresserade av samma sak som jag är intresserad av, som jag tänker på på samma sätt som som jag tänker om saker och ting liksom. Att jag saknar en del i Dalsbruk var ett visst intellektuellt utbyte som jag hittar i Helsingfors.
Speaker 1
Ligger det något i det där? Om vi till. Kultur, kultur, intellektuellt utbyte eller motstånd. Är det någonting som inte finns? Vad jag förstår är det inte så enkelt. Men men, pappa skulle se om det.
Speaker 2
Inte är enkelt. Men jag vet inte om jag talar för mig själv. Men de intresse jag har så skapar jag att jag är väldigt aktiv på här vis. Är det någonting som saknas så var det bara att försöka göra det. Kändes det. Det finns helt enkelt. Men alla personer är ju så heller och det finns ju inga begränsningar. Att bo på landet och på det viset glad. Okej, är jag en som bara tycker om det här så kanske jag måst utöka avstånden lite. Men jag tror att nå hittar man alltid någon som är intresserad av samma sak även fast man bor på landsbygden.
Speaker 1
I de här diskussionerna så. Här är lite deppiga kommentarer här och nu. Det här är negativt med att bo på landet. Så är det här kommentarer. Som om Alliansen har fört diskussioner ute på fältet med ungdomar. Alltså, här är sådana kommentarer. Här är det. Det händer ingenting. Är det tråkiga människor? Det är lite att göra på kvällarna. Det är svårt att vara annorlunda här. Man får liksom inte sticka ut. Det är inga nya människor, bara samma vanliga. Är man annorlunda så flyttar man bort och det blir väldigt mycket likadant. Folk som alla tänker ganska lika jag. Jag tror vi skulle må bra av att hektar lite mera olika sorts människor här. Ingen har samma intresse som jag. Det känns inte som jag passar in här. Det är dålig förbindelse, kollektivt, kollektivt. Kollektivtrafiken är dålig, det talar vi redan om. Och jag gillar inte att vara så bunden till mina föräldrar och hur de kan skjutsa mig. Och det är omöjligt att tänka hållbart här. Jag kan inte leva ett socialt liv utan må bra här.
Speaker 1
Kom mycket nu på en gång, men det händer ingenting tråkiga med inte så lite att göra på kvällarna. Jag låter som elakt förtal, men det är ju sådana som bor där som säger så här.
Speaker 2
Och där måste ju vi som är lite äldre lyssna på ungdomarna och faktiskt höra dem och skapa möjligheter för dem att kunna ordna olika saker.
Speaker 1
Ja, jag kände igen dem. Här skulle jag kunna vara. Du har skrivit här nån gång för längesen.
Speaker 3
Kanske jag föredrar att göra något annat. Lite som vi med allt det där har jag skapat åt mig. Säkert inget att göra själv. Men jag kan tänka mig att mina klasskamrater skulle kunna skriva det här med lust. Lustigt nog så var det ju mystiskt paradoxalt att att barn som tyckte att det var allra värsta och jävligast att växa upp där på orten blev de som blev kvar medan medan de som tyckte att det var helt okay så är de som flyttar bort.
Speaker 1
Paradoxalt.
Speaker 3
För övrigt väldigt paradoxalt. Som jag sagt tidigare, trivdes väldigt bra där. Jag hade massor av saker att göra medan mina kompisar som inte var aktiva inom inom scouterna eller mellan eller vilken konstskola som jag gjorde. I Norge är det så drog mina kompisar med mig, jag började dansa folkdans, svensk folkdans när jag var 15 och kanske testa på olika saker. Då får jag höra med de som inte röstar på någonting sådant. De hade ju tråkigt.
Speaker 2
Men det handlade ju lite om vilken personlighet man var.
Speaker 3
Med och att de som testar på saker och ting har hittills. Hitta saker kan jag göra är kanske också de som är mera öppna för att flytta bort. Då och då är kanske den här lilla risken med att stiga ut sig ut ur sin trygghets bubbla upp till det stora okända världen därutanför, medan mellan de som inte är ens inne i sin lilla trygga bubbla kan tänka sig att testa på nya saker, har svårt att flyta bort och släppa taget. Och det som man känner att att det på något sätt. Det bekanta och trygga.
Speaker 1
Jag förstör i rättvisans namn ska hektar det som de har listat som positivt med att bo på landet. Det är just det som jag talar om Naturen. Skärgården i vissa fall är lugnet småskolor. Man känner alla, vilket är både bra och dåligt. Men oftast är det bra. Det är tryggt. Det har varit skönt att växa upp här. Man har fått mycket frihet. Redan som ung är det fred. Som ung får man mera av det än i stan.
Speaker 2
Beror på vilken frihet man möter och.
Speaker 1
Har.
Speaker 2
Rätt till.
Speaker 1
Vilket jag vet.
Speaker 2
Men jag kan ju säga att man är när man kan ge upp frihet på det viset att man kanske kan släppa ut sina barn på gården. Frihet på det vis att vill man vara för sig själv så springer man någonstans ut i skogen ser man för sig själv. Frihet på det viset är ju en negativ sak att man slipper ingen väg man slipper dit. Kanske lika lätt att fara på bio om man har moppe, körkort eller öl eller bil, så där är det ingen frihet i princip. Men ja.
Speaker 1
Det kommer mera. Jag uppskattar att jag har familj och släktingar nära. Ö a land är landet. Vi ska inta stan hit och det är säkert så som man resonerar här och det är bra så här.
Speaker 3
Vad betyder det?
Speaker 1
Vi ska inte staten hit, men det är alltid negativt med stad under ljud och buller och luftförorening och vardag. En bra.
Speaker 3
Ide, men då är det vinnande.
Speaker 1
Men även det rätt. Vi ska inte stå här helt öppet. Det där är en sak som jag är säker på att man kan se på olika sätt. Eller ja, jag gör det i alla fall. När jag kollar ut från mitt fönster ser jag bara åkrar. Det gör mig lugn. Jag tycker det är skojigare med lugna jag. Det behövs någonting mer än det där och det förstår, men jag ändå inte riktigt förstår. Förstår du? Efter att Linnéa.
Speaker 2
Jo, jag förstår på ett vis, men för mig kliar det i fingrarna om jag ser en åker som inte blir använd eller en trädgård som inte är odlad. Gillar ju att hektar lite skitiga fingrar, vilket man kanske inte är så passande at här i stan. Är ju också lite sådär skillnad att säga. I stan går jag på en restaurang här. Ska äta lunch. Det kanske går in i de skitigaste kläderna eller i E. Jag vet inte hur jag i reflex jackan går och går och baxar medan man i Närpes kan bra sig i hatt. Det får man ju hur man än är klädd. Och så arbetskläder helt enkelt.
Speaker 1
Men det finns ju helt tvärtom att i stan så kan man gå klädd hur som helst. Det är som man är anonym och jag kan tänka mig att gå i Närpes ska jag funderar lite att för där tittar folk Jaha, hur går det riktigt om man går skitigt klädd eller med håriga kläder? Har jag fel?
Speaker 2
Det tror jag. Jag tänker nytt batteri, i alla fall när de ändå jobbar. Nu ska vi handla mat.
Speaker 1
Janne Kan du avgöra hur det är?
Speaker 3
Han är nog på din sida här. Alltså jag. Hon har sett samma sak att här i anonyma Helsingfors kan jag liksom gå klädd precis hur som helst, nästan var som helst mellan. Men om jag i Dalsbruk som varit reseledare, fortsatt att sätta på mig.
Speaker 1
Att torka min sambo? Verkligen för att det är det som blir bäst av mig i stan är anonymitet och jag kan sedan välja att vara anonym, ringa till kompisar. Men annars är det ju jävla känt att ingen vet vem man är. Men att.
Speaker 2
No no är resan om man man man uppfattas som en viss person och då ska man vara den personen. Vart var resan?
Speaker 1
Men sen måste ju en trygghet också. Alltså det måste ju alla lämna det trygga då får del trygghet och det där måste ju vara en del av tryggheten.
Speaker 2
Absolut.
Speaker 3
Ja alltså det är.
Speaker 1
Ju.
Speaker 3
En resa. Tryggheten är ju nog den att. Att just detta att man känner grannarna, att om det händer något så vet man att det finns en granne i huset bredvid eller eller liksom.
Speaker 2
Utåt sett blir det ju också lite genom att man kanske inte bor så tätt. Händer det någonting så är det också svårare att få hjälp.
Speaker 3
Det är sant. Men beroende på.
Speaker 2
Men kanske lite trygghet att att just det här att lite. Att alla känner alla att skulle hända någonting som. I centrum av Närpes så skulle någon faktiskt veta att nämen hej hennes barn till exempel. Att komma i kontakt hon fått. Nej, nu är hennes gammelmormor ute. Irrar.
Speaker 3
Råkar man riktigt i trubbel eller pissar på att det finns folk där kan hjälpa en att.
Speaker 2
Man hjälps åt.
Speaker 3
Det kan man. Kanske inte en vägvisare på samma sätt i stan?
Speaker 1
Nä, det är det negativa med att vara anonym när ingen bryr sig för att det finns plus och minus. Vi har. Vi måste börja avrunda. Här är vår podd Billings Alliances på de olika relevanta frågor för Svenskfinland. En podd serie med tre poddar. Det här var den andra är av. Avrunda med att fråga Linnea Strand Är det Närpes? Det är vad det kommer att förbli för dig. Du ser det nu när du är 95 år och vandrar längs Närpes vägar.
Speaker 2
Ja, jag ser nog en framtid i Närpes.
Speaker 1
Fantastiskt! Ett fint och Nivas chefredaktör för NY. Helsingfors är eller kommer att gå. Så att sen nångång när du blir pensionerad och skriver dina memoarer så gör du det i Dalsbruk. Det är där.
Speaker 3
Det är helt möjligt för att Dalsbruk har förändrats mycket på de senaste 20 åren. Efter att efter att fabriken lades ner så har det blivit en annan öppenhet, en mycket större mångfald i Dalsbruk, En större företagsamhet. Väldigt mycket roligt och skoj och spännande som händer i Dalsbruk för tillfället. Massor med människor också liksom hör kanske till. Eller min referensgrupp som har börjat flytta in dit från stan som inte var ensam när jag när jag växte upp där. Så det är inte alls omöjligt att jag finner mig tillbaka där. Därför att du har Dalsbruk då kan vi säga. Nu har vi tagit en strand i landet.
Speaker 1
Perfekt då det finns en framtid för landsbygden och det är vi glada för. Ett banklån och då hörs vi igen nästa gång vi ses.
Speaker 2
Hejdå
Speaker 3
Tjena